Föreliggande studie genomfördes för att mäta AFI vid högriskgraviditeter och för att korrelera det med fostrets resultat. Genomsnittlig moderålder i denna studie var 24,31 ± 3,19 år. Magann et al. 1999 och 1997 rapporterade den genomsnittliga moderåldern 24,8 ± 5,3 respektive 24,5 ± 0,5 år, vilket var jämförande med vår studie. I vår studie har paritet inget samband med fördelningen av fall som sågs i studien utförd av Magann et al. .

I vår studie hade av 29 patienter med AFI < 8 cm, 12 (41,4%) patienter IUGR. O’Brien et al. drog slutsatsen att fostertillväxthämning är signifikant associerad med en AFI på 7 cm eller mindre (P ≤ 0,001).

I denna studie, av sex patienter med post-term graviditet, oligohydramnios (AFI < 5 cm) sågs i 2 (33,3%) fall. I en studie utförd av Marks och Divon om graviditet efter graviditet demonstrerades oligohydramnios hos 59 (11,5%) patienter. Om diabetes är associerad med makrosomi och neuralrörsdefekter kan polyhydramnios utvecklas. I vår studie observerades att medel AFI för fem patienter med diabetes var mer (12,3 cm) än icke-diabetespatienter (11,5 cm) men det var inte statistiskt signifikant (P-värde ≥ 0,1).

I den aktuella studien studerades AFI enligt graviditetsåldern. Medel-AFI var 11,567 cm. Maximal AFI på 13,13 cm (medelvärde) sågs vid 34–36 graviditetsveckor, vilket gradvis minskade till 9,085 (medelvärde) efter 40 veckor. På liknande sätt har Phelan et al. visade ett genomsnittligt AFI på 12,9 ± 4,6 vid 353 graviditeter vid graviditetsåldern från 36-42 veckor. Bowen-Chatoor och Kulkarni visade en genomsnittlig AFI på 9,93 ± 4,37 cm efter 42 veckor, vilket är jämförbart med vår studie.

I vår studie observerades det att medel AFI för fem patienter med Rh-negativ graviditet var mer, dvs. 12,84 cm än resten av patienterna, dvs. 11,5 cm. Genomsnittlig modervikt i vår studie var 64,87 ± 9,66 kg, med majoriteten av fallen mellan 50–65 kg. Femtiofyra (68,35%) patienter hade spontant arbetskraft medan 25 (31,64%) inducerades. Huvudindikationen för induktion var PIH, IUGR följt av postdaterad graviditet.

I denna studie, av 29 patienter med låg AFI (< 8 cm), sex (20,7%) hade pincettleverans, medan 13 (44,8%) patienter hade kejsarsnitt. Av 61 patienter med normal AFI hade 47 (77%) normal leverans. Enligt Rutherford et al. var förekomsten av kejsarsnitt 58% hos patienter med AFI < 8 cm vilket är något mer än vår studie. Deras kejsarsnitt hos patienter med AFI > 18 cm var 41%, vilket var lågt (30%) i vår studie.

I vår studie var 15 fall hade mekoniumfärgad sprit, varav åtta (53,33%) hade låga AFI-värden (≤8 cm). I en studie av Golan et al. en hög förekomst av mekoniumfärgning av sprit (29,1%) sågs i oligohydramnios. I en annan studie av Magann et al. , mekoniumfärgat fostervätska sågs hos 13,8% patienter med AFI ≤ 5 cm. I vår studie hade två (25%) av åtta patienter med låg AFI (≤5 cm) fetal bradykardi. I en liknande studie av Magann et al. , konstaterades att hos patienter med AFI < 5 cm hade 24% patienter fostrets bradykardi, vilket var jämförbart med vår studie.

I vår studie, fyra patienter hade barn med medfödda anomalier, varav två (50%) hade låg AFI < 8 cm och en hade AFI > 18 centimeter. I studien genomförd av Martinez-Frias et al. på missbildade nyfödda hade 3,01% oligohydramnios. Njuravvikelser och lungfel var associerade med oligohydramnios. De rapporterade polyhydramnios i 3,69% fall i sin studie. Esofagus och gastrointestinala anomalier, neuralrörsdefekter och andra missbildningar i centrala nervsystemet var associerade med polyhydramnios. I vår studie var osteogenesis imperfecta och bilateral CTEV associerad med låg AFI på < 8 cm, och trakeesofageal fistel var associerad med AFI > 18 cm.

I vår studie var perinatal dödlighet 7%. Av dessa sju fall hade tre barn (42,85%) allvarliga medfödda missbildningar, två fall (28,57%) hade låg AFI på < 8 cm och två fall (28,57%) hade AFI > 18 cm. Biggio et al. rapporterade 6% perinatal dödlighet i sin studie av 370 kvinnor, vilket var jämförbart med vår studie.