Anaerob metabolism är en naturlig del av metabolisk energiförbrukning. Snabba ryckningsmuskler (jämfört med långsamma ryckningsmuskler) arbetar med anaeroba metaboliska system, så att all användning av snabba muskelmassafibrer leder till en ökad anaerob energiförbrukning. Intensiv träning som varar upp till fyra minuter (t.ex. en milslopp) kan fortfarande ha betydande anaeroba energiförbrukningar. Ett exempel är intervallträning med hög intensitet, en träningsstrategi som utförs under anaeroba förhållanden vid intensiteter som når ett överskott på 90% av den maximala hjärtfrekvensen. Anaerob energiförbrukning är svår att exakt kvantifiera. Vissa metoder uppskattar den anaeroba komponenten i en övning genom att bestämma det maximala ackumulerade syrebristen eller mäta mjölksyraformationen i muskelmassa.

Däremot inkluderar aerob träning aktiviteter med lägre intensitet som utförs under längre perioder. Aktiviteter som promenader, jogging, rodd och cykling kräver syre för att generera den energi som behövs för långvarig träning (dvs. aerob energiförbrukning). För sporter som kräver upprepade korta utbrott av träning, fungerar det aeroba systemet för att fylla på energilagrarna under återhämtningsperioder för att bränna nästa energiburst. Därför kräver träningsstrategier för många sporter att både aeroba och anaeroba system utvecklas.

De anaeroba energisystemen är:

• De alaktiska anaeroba system, som består av högenergifosfater, adenosintrifosfat och kreatinfosfat; och
• Det mjölksyraanaeroba systemet, som har anaerob glykolys.

Fosfater med hög energi lagras i begränsade mängder i muskelceller. Anaerob glykolys använder uteslutande glukos (och glykogen) som ett bränsle i frånvaro av syre, eller mer specifikt, när ATP behövs i hastigheter som överstiger de som tillhandahålls av aerob metabolism. Konsekvensen av sådan snabb glukosnedbrytning är bildandet av mjölksyra (eller mer lämpligt, dess konjugatbaslaktat vid biologiska pH-nivåer). Fysiska aktiviteter som varar upp till cirka trettio sekunder förlitar sig främst på det tidigare ATP-CP-fosfagensystemet. Utöver denna tid används både aeroba och anaeroba glykolysbaserade metaboliska system.

Biprodukten av anaerob glykolys – laktat – har traditionellt ansetts vara skadlig för muskelfunktionen. Detta verkar dock troligt endast när laktatnivåerna är mycket höga. Förhöjda laktatnivåer är bara en av många förändringar som sker inom och runt muskelceller under intensiv träning som kan leda till trötthet. Trötthet, det vill säga muskelsvikt, är ett komplext ämne som beror på mer än bara förändringar av laktatkoncentrationen. Energitillgänglighet, syretillförsel, upplevelse av smärta och andra psykologiska faktorer bidrar alla till muskeltrötthet. Förhöjda muskel- och blodlaktatkoncentrationer är en naturlig följd av fysisk ansträngning. Effekten av anaerob aktivitet kan förbättras genom träning.

Anaerob träning ökar också individens basala metaboliska hastighet (BMR).