Adhan betyder bokstavligen ”tillkännagivande”, och i Shari’ah det betyder tillkännagivandet i specifika ord vid tidpunkten för salat. Det introducerades under det första året av Hijrah i Madinah. Orsaken till dess introduktion, enligt Imamis uppfattning, var att Gabriel kom ner med adhanen i ett meddelande från Gud till profeten (S). Sunniterna säger att ’Abd Allah ibn Zayd såg en dröm där han lärde sig adhan av någon. När han relaterade sin dröm till profeten (S) godkände han den.

Adhan är en sunnah

Hanafis, shafi’is och imamis säger: Adhan är en sunnah som har rekommenderas eftertryckligt (mu’akkadah).

Hanbalis observerar: Det är en kifa’i-fard för icke-resande män i byar och städer att göra adhan för de fem dagliga bönerna.

Malikis säger: Det är en wajib kifa’i i städer där fredagsbönen hålls, och om folket på en sådan plats överger adhan kommer de att kämpas för den räkningen.

Adhan är ogiltig i vissa fall

Hanbalis observerar: Det är inte giltigt att göra adhan för en begravningsbön (salat al-janazah) eller för en supererogatory bön (al-salat al-nafilah) eller för en som utförs för att uppfylla ett löfte (al-salat al-mandhurah).

Malikierna säger: Det är inte giltigt för en supererogatory eller begravningsbön eller för en obligatorisk daglig bön utförd efter förflutit av sin tid (al-salat al-fa’itah).

Hanafis säger: Det är inte giltigt för de böner som utförs på de två ’ids (’ idayn), för bönen som utförs på förekomsten av en förmörkelse (salat al-kusuf), för böner för regn (istisqa ’) och för tarawih- och sunnah-böner.

Shafi’is anser inte att det är giltigt för janazah, mandhurah och nawafil-böner.

Imamerna observerar: Shari’ah har infört adhan endast för de fem dagliga salaterna, och det är mustahabb för dem, oavsett om de utförs som ada ’eller qada’, med en grupp (jama ’) ah) eller enskilt (furada), under resan eller vistelsen, båda för män och kvinnor. Det är inte giltigt för någon annan salat, mustahabb eller wajib, och mu’adhdhin kommer att utropa ”al-salat” tre gånger vid salat al-kusuf och ’Idayn.

Villkoren för Adhan

Skolorna är överens om att villkoren för adhan är giltiga: att upprätthålla kontinuiteten i dess skäl och sekvensen av dess olika delar, och att mu’adhdhin är en sund muslimsk man.1 Adhan av ett barn den kräsna åldern är giltig. Alla skolor är överens om att Taharah inte krävs för adhan.

Skolorna skiljer sig åt när det gäller andra aspekter. Hanafierna och shafiierna säger: Adhan är giltig även utan niyyah. Den andra skolor kräver niyyah.

Hanbalis anser att adhan på något annat språk än arabiska är villkorligt giltigt. Malikis, Hanafis och Shafi’is säger: Det är inte giltigt för en araber att göra adhan i någon annan språk, även om det är giltigt för en icke-araber att göra det på sin egen tunga, för sig själv och sina språk.

Imamerna observerar: Adhan är inte giltigt innan ankomsttiden för salat utom i fallet med salat al-fajr. Shafi’is, Malikis, Hanbalis och många imamer tillåter att adhan tillkännages före gryningen. Hanafierna tillåter inte det och gör ingen skillnad mellan salat al-fajr och andra salater. Denna åsikt är närmare försiktighet.

Adhan-formen

Följande är formen av adhan:

Allahu akbar – fyra gånger enligt alla skolor och två gånger enligt Malikis.

Ashhadu an la ilaha illallah – två gånger enligt alla skolor.

Ashhadu anna Muhammadan rasul Allah – två gånger enligt alla skolor.

(Det är Mustahabb (rekommenderas) att också säga vid denna tidpunkt: Ashhadu anna Aliyyan wali Allah – två gånger enligt Imamis. Det betyder att jag vittnar om att ’Ali är skyddad av Allah (från alla onda))

Hayya ’ala al-salat – två gånger enligt alla skolor.

Hayya’ala al-falah – två gånger enligt alla skolor.

Hayyah ’ala khayril-’amal – två gånger endast enligt imamerna.

Allahu akbar – två gånger enligt alla skolor.

La ilaha illallah – en gång enligt fyra skolor och två gånger enligt imamerna.
Malikis och Shafi’is tillåter upprepning av sista raden, med tanke på att det är su nnah; enligt dem är det enligt dem inte ogiltigt om det bara reciteras en gång, som imamerna håller.

Författaren till al-Fiqh ’ala al-madhahib al-’arba’ah nämner en samförstånd bland de fyra sunnitiska skolorna angående ’al-tathwib’ som mustahabb. Al-tathwib betyder att recitera orden ”al-salatu khayrun min al-nawm”, (’Salat är bättre än sömn’) två gånger efter ”hayya ’ala al-falah”. Imamierna förbjuder det.2

Iqamah (Ett samtal omedelbart före bönen)

För både män och kvinnor är det mustahabb att recitera iqamah före varje daglig obligatorisk salat, med salaten omedelbart efter den. De regler som är tillämpliga på adhan, såsom kontinuitet, sekvens, att det är på arabiska, etc., gäller också iqamah. Dess form är som följer:

Allahu akbar – – två gånger enligt alla skolor utom Hanafierna som behöver det fyra gånger.
Ashhadu an la ilaha illallah – en gång enligt Shafi’is, Malikis och Hanbalis och två gånger enligt Hanafis och Imamis.

Ashhaduanna Muhammadan Rasulullah – en gång enligt Shafi’is, Malikis och Hanbalis, och två gånger enligt Hanafis och Imamis.

Hayya ’ala as-salat – en gång enligt Shafi’is, Malikis och Hanbalis och två gånger enligt Hanafis och Imamis.

Hayya ’ala al-falah – en gång enligt Shafi’is, Malikis och Hanbalis, och två gånger enligt Hanafis och Imamis.

Hayya’ala khayr il-’amal – två gånger endast enligt Imamis.

Qad qamat is-salat – två gånger enligt alla skolor, utom malikierna som reciterar det en gång.

Allahu akbar – två gånger enligt alla skolor.

La ilaha illallah – en gång enligt alla skolor.

En grupp av Imami-legister konstaterar: Det är giltigt för en ”resenär” och en person som har bråttom att reciterar varje mening i Adhan och Iqamah bara en gång.

• 1. Imamerna observerar: Det är mustahabb för en kvinna att säga adhan för sin salat, men inte som en kallelse till bön. På samma sätt är det mustahabb för kvinnor som håller sin egen jama’ah att en av dem gör adhan-samtalet och iqamahen på ett sätt som män inte hör det. De fyra sunni-skolorna betraktar iqamah som mustahabb och adhan som makruh för kvinnor.
• 2. Ibn Rushd i Bidayat al-Mujtahid (1935 ed.) Vol.1, s.103, säger: ”Andra har sagt : Uttrycket ”al-salatu khayrun min al-nawm” bör inte reciteras eftersom det inte är en masnun-del av adhan, och detta är uppfattningen från al-Shafi’i. Orsaken till oenigheten är huruvida det sades (som en del av adhanen) under profeten (s) eller under ’Umar.’ Det sägs i Ibn Qudamas al-Mughni, (3: e upplagan) vol.1, s.408: ”Ishaq har sagt att denna sak har förnyats av folket och Abu ’Isa har sagt:’ Denna tathwib är något som lärde (ahl al-’ilm) har betraktat med avsmak. Det är den som hörde Ibn ’Umar lämnade moskén.’ ’