Denna uppsats granskar systematiskt empiriska studier som tittar på effektiviteten hos Delphi-tekniken, och ger en kritik av denna forskning. Resultat tyder på att Delphi-grupper överträffar statistiska grupper (med 12 studier till två med två ’band’) och standardinteragerande grupper (med fem studier till en med två ’band’), även om det inte finns några konsekventa bevis för att tekniken överträffar andra strukturerade grupper förfaranden. Det finns dock viktiga skillnader mellan den typiska laboratorieversionen av tekniken och det ursprungliga konceptet Delphi, vilket försvårar generaliseringar om ”Delphi”. Dessa skillnader härrör från brist på kontroll av viktiga grupp-, uppgifts- och tekniska egenskaper (såsom den relativa nivån av panellistkompetens och typen av feedback som används). Det finns faktiskt teoretiska och empiriska skäl att tro att en Delphi utförd enligt ”idealiska” specifikationer kan fungera bättre än standardtolkningarna i laboratoriet. Det dras slutsatsen att det krävs ett annat fokus för forskning för att svara på frågor om Delphis effektivitet, med fokus på en analys av processen för bedömning av förändringar inom nominella grupper.