Samarbete med Tyskland

Efter Moskvafördraget återupptogs planen för en nordisk försvarsunion. Sovjetunionen motsatte sig emellertid fortfarande och planen övergavs därmed. I december 1940 avgick president Kyösti Kallio och Ryti valdes i hans ställe. När spänningen mellan Tyskland och Sovjetunionen växte våren 1941 närmade sig Tyskland Tyskland men ingick inte ett formellt avtal. Icke desto mindre tillät Finland, precis som Sverige efter Norges kapitulation, transitering av tyska trupper. När Tyskland attackerade Sovjetunionen den 22 juni 1941 var tyska trupper därför redan på finskt territorium och Finland var redo för krig; dess ubåtar verkade faktiskt i sovjetiska vatten. ”Fortsättningskriget” (1941–44) började med en framgångsrik finsk offensiv som ledde till att stora områden i östra Karelen tillfångatogs. En del finländare var dock ovilliga att korsa den gamla gränsen 1939 och vinternas anda. Kriget som hade förenat finländarna började försvagas. Från vintern 1942–43 gav Tysklands nederlag upphov till en växande efterfrågan på fred i Finland. Efter Röda arméns genombrott på den karelska lunden i juni 1944 avgick president Ryti den Den 1 augusti efterträdde han av marskalk Gustaf Mannerheim, som inledde förhandlingar om vapenstillestånd. Detta undertecknades den 19 september 1944 under förutsättning att Finland erkänner Moskvafördraget 1940 och att alla utländska (tyska) styrkor evakueras. Löfte gavs dessutom att avstå från Petsamo, att hyra ett område nära Porkkala, sydväst om Helsingfors, under en period av 50 år (i stället för Hangö); och inom 6 år att betala motsvarande 300 miljoner dollar i varor för krigsreparationer Under tiden dock th Den tyska armén vägrade att lämna landet och förstörde stora områden i norra Finland i sin tillflyktsort i efterföljande sammanstötningar. Det slutliga fredsavtalet, undertecknat i Paris den 10 februari 1947, upprepade villkoren för vapenstillståndsavtalet.

Jörgen WeibullMarkku Ilmari Henriksson