Gastrointestinal perforering
Gastrointestinal perforering, även känd som bristad tarm, är ett hål i väggen i en del av mag-tarmkanalen. Magtarmkanalen inkluderar matstrupen, magen, tunntarmen och tjocktarmen. Symtom inkluderar svår buksmärta och ömhet. När hålet är i magen eller den tidiga delen av tunntarmen är smärtan typiskt plötslig medan ett hål i tjocktarmen kan vara mer gradvis. Smärtan är vanligtvis konstant i naturen. Sepsis med ökad hjärtfrekvens, ökad andningsfrekvens, feber och förvirring kan förekomma.
Bristad tarm, mag-tarmbrott
Fri luft under höger membran från en perforerad tarm.
Gastroenterologi, akutmedicin
Buksmärta, ömhet
Sepsis, abscess
Plötslig eller mer gradvis
Trauma efter koloskopi, tarmobstruktion, tjocktarmscancer, divertikulit, magsår, ischemisk tarm, C. difficile infektion
CT-skanning, vanlig röntgen
Akutoperation i form av en utforskande laparotomi
Intravenösa vätskor, antibiotika
Orsaken kan inkludera trauma suc h från ett knivsår, äta ett skarpt föremål eller ett medicinskt förfarande såsom koloskopi, tarmobstruktion såsom från volvulus, koloncancer eller divertikulit, magsår, ischemisk tarm och ett antal infektioner inklusive C. difficile. Ett hål gör att tarminnehållet kan tränga in i bukhålan. Inträdet av bakterier resulterar i ett tillstånd som kallas peritonit eller i bildandet av en abscess. Ett hål i magen kan också leda till en kemisk peritonit på grund av magsyra. En CT-skanning är vanligtvis den föredragna diagnosmetoden; emellertid kan fri luft från en perforering ofta ses på vanlig röntgen.
Perforering var som helst längs mag-tarmkanalen kräver vanligtvis akutoperationer i form av en utforskande laparotomi. Detta utförs vanligtvis tillsammans med intravenösa vätskor och antibiotika. Ett antal olika antibiotika kan användas såsom piperacillin / tazobactam eller kombinationen av ciprofloxacin och metronidazol. Ibland kan hålet sys stängt medan andra gånger en tarmresektion krävs. Även vid maximal behandling kan dödsrisken vara så hög som 50%. Ett hål från magsår uppträder hos cirka 1 per 10 000 personer per år, medan ett från divertikulit förekommer hos cirka 0,4 per 10 000 personer per år.