Enligt FN: s havsrättskonvention (UNCLOS), som trädde i kraft 1994, kontinentalsockeln som gränsar till ett lands strand anses vara en fortsättning på landets territorium. Kustländer har exklusiva rättigheter till resurser inom kontinentalsockeln, som lagligen definieras som havsbotten upp till ungefär 370 km (200 nautiska mil) från stranden eller till ytterkanten av den kontinentala marginalen, beroende på vilket som är längre, med förbehåll för en övergripande gräns på cirka 650 km (350 nautiska mil) från kusten eller cirka 185 km (100 nautiska mil) bortom isobaden på 2500 meter (8 200 fot) eller en linje som förbinder lika vattendjupspunkter. Ett land med en kontinentalsockel som sträcker sig längre än 200 sjömil från strandlinjen har tio år från det datum då det ratificerade UNCLOS för att lämna in ett krav från hyllans sida som sker utanför gränsen på 200 sjömil. Under det första decenniet av 2000-talet gjorde flera länder med arktiska kustlinjer konkurrerande anspråk på de utvidgade kontinentalsockelregionerna inom Arktiska havet.