Sprawl är resultatet av en komplex uppsättning av sammanhängande socioekonomiska och kulturella krafter. Markvärde anses dock ofta vara den främsta drivkraften för utvecklingsmönster. Sprawl tenderar att inträffa där fastighetsvärdena är lägre i stadscentrenas periferi (Pendall, 1999). Ekonomer identifierar tre underliggande krafter som interagerar med markvärden för att skapa rumslig stadsutvidgning eller spridning. För det första leder befolkningstillväxten till en utvidgning av stadsområdena (en gång kan befolkningsminskningen också vara en föregångare till spridning). För det andra tillåter stigande inkomster invånare att köpa större bostadsyta. Dessa invånare lokaliserar var bostadsalternativ är billigare, i förorts- och urbana områden i allmänhet i utkanten av storstadsområdena (Carruthers & Ulfarsson 2002). För det tredje, minskande pendlingskostnader som produceras av historiska investeringar i transportinfrastruktur, främjar också en utbyggnad av utvecklingen (Brueckner, 2000). Infrastruktur driver tillväxten av städer genom att tillhandahålla den väsentliga ramen för bostadsutveckling. Efter att ny utveckling äger rum kräver invånarna förbättringar i infrastrukturen som ytterligare antändar utvecklingen längs stadskanten. Bred tillgång, med förbättringar av transportinfrastrukturen och relativt billiga bensinpriser, gör det möjligt för utvecklare att använda billig mark utanför stadens centrum (Gillham, 2002).

Race har identifierats som en annan socioekonomisk indikator av stads- och förortsutbredning. Rasstridigheter i mitten av städer som Los Angeles och Detroit ledde till en utvandring av medel- och överklassvita till urbana (Daniels, 1999). Denna omlokalisering av invånare, så kallad ”white-flight”, kan leda till mer spridda storstadsområden och lägre fastighetsvärden (Carruthers, 2003). Ålder har också ansetts vara en viktig faktor för att bestämma det rumsliga utvecklingsmönstret. Specifikt främjar yngre familjer spridning och mönster genom att söka efter prisvärda bostadsalternativ i städerna (Zhang, 2001). Slutligen bör det inte förbises att även om spridning kan vara en ohållbar tillväxtform, föredrar folk starkt att bo på större partier i förortssamhällen. Den amerikanska drömmen om husägare involverar vanligtvis en stor gård i ett nyare grannskap med låg densitet.

Konsekvenser

Medan litteraturen identifierar olika sociala och ekonomiska konsekvenser förknippade med stadsutbredning, denna artikel fokuserar på miljöproblem. Dessa negativa konsekvenser inkluderar bland annat luftföroreningar till följd av bilberoende, vattenföroreningar orsakade delvis av ökningar av ogenomträngliga ytor, förlust eller störning av miljökänsliga områden, såsom kritiska naturliga livsmiljöer (t.ex. våtmarker, djurlivskorridorer), minskningar i öppet utrymme, ökade översvämningsrisker och övergripande minskningar av livskvaliteten (Kenworthy & Laube, 1999; Hirschhorn, 2001; Kahn, 2000).

Mer specifikt har beroende av bilar bidragit till minskad luft- och vattenkvalitet samt till en snabbare utarmning av fossila bränslen (Nechyba & Walsh, 2004) . I USA har antalet motorfordon väsentligt överträffat befolkningstillväxten och bilägare kör längre sträckor än någonsin tidigare (Dunphy, 1997; Daniels, 2001).

Marken konsumeras i snabbare takt när befolkningarna flyttar från stadsområden till förorterna (Porter, 2000; Kahn, 2000; Dwyer and Childs, 2004). Mellan 1950 och 1995 växte till exempel befolkningen i Chicago med 48 procent, medan marktäckningen ökade med 165 procent (Openlands Project, 1998). På samma sätt har mer mark utvecklats i den vidsträckta regionen sydost om Boston under de senaste 40 åren än under de föregående 330 åren (Southeastern Regional Planning and Economic Development District, 1999). Utbredning förknippad med snabb befolkningstillväxt är ingenstans mer uppenbar än i södra Florida, där den procentuella förändringen i urbaniserad mark är bland de högsta i landet (Fulton et al., 2001). Till exempel rapporterade Lang (2003) att av 13 stora amerikanska kontorsmarknader har södra Florida den lägsta andelen av sitt kontor i sitt stora centrum (Miami). Endast 13 procent av södra Floridas kontorslokaler ligger i dess centrala affärsdistrikt (CBD), jämfört med en median på nästan 30 procent för alla 13 marknader. Att dela upp stora naturområden i mindre rumsenheter kan hämma djurlivets rörelse över landskapet ( Peck 1998; Cieslewicz, 2002). Leapfrog-utvecklingsmönster fragmenterar ytterligare naturlandskap genom att lämna fläckar av öppet land blandat med bebyggda områden.Vägar, staket och andra brå, mänskligt definierade kanter kan fungera som hinder för vidsträckta arter (Brody, 2008). Dessa negativa konsekvenser av utbredningen måste motverkas med den allmänt hållna uppfattningen att denna typ av utvecklingsmönster ger relativt överkomliga bostadsmöjligheter och en till synes högre livskvalitet.