Även om vi älskar att lyssna på musik måste vi kunna läsa och skriva den. Den här lektionen visar hur du läser (och skriver) tabell och notering.

Mål

1. Lär dig hur du läser tonhöjderna på en standardnotationspersonal.
2. Lär dig hur man kartlägger tonhöjden till gitarr.
3. Lär dig hur oavsiktliga ändrar tonhöjden.
4. Lär dig hur tangentsignaturer fungerar.
5. Lär dig hur tablaturen fungerar för att förbättra standardnotationen.

Inledning

Standardnotation är en mycket viktig form av skriftlig musikalisk kommunikation. Den berättar för en musiker vilka anteckningar som ska spelas, när man ska spela dem och hur man spelar dem. I kombination med tablatur är den ännu kraftfullare. Den här lektionen visar hur du läser tonhöjden och hur du läser grundläggande tabellatur.

Tabell 101

Tabell, eller tab, är en notationsmetod som används av stränginstrument för att lär dig en låt snabbt. För gitarr består den av sex horisontella linjer, som representerar gitarrsträngarna. Den översta raden representerar den första strängen. Nedre raden representerar den sjätte strängen. Siffror på raderna anger vilken oro som ska spelas på den strängen. Även om tabellaturen inte berättar hur länge du spelar en ton noteras den ofta med en standardnotationspersonal så att du får rytm- och notnamnen samt de exakta fingrarna med fretting-hand.

Övningsövning: Lästabell

Tabell läses som en bok: från vänster till höger. Eftersom rytmen bara är noterad i standardnotation (och jag har inte förklarat det ännu), lyssna på ljudexemplet först.

I övningsexemplet ser du två stavar: standardnotationspersonal (på topp), tablaturpersonal (på botten). Du behöver bara bry dig om tablettpersonalen för den här övningen.

Spela första måttet (tonerna före första stapellinjen – första sju tonerna)

1. Spela 3: e banden av den 5: e strängen.
2. Spela den öppna 4: e strängen.
3. Spela den andra banden på den fjärde strängen.
4. Spela den tredje banden av den fjärde sträng.
5. Spela den öppna tredje strängen.
6. Spela den andra strängen av den tredje strängen.
7. Spela den öppna andra strängen.

Anteckningar om standardnotationspersonalen

Standardnotation skrivs på fem horisontella linjer som kallas en personal. Varje rad och mellanslag mellan raderna representerar en anteckning. Linjerna och utrymmena för en personal kan representera olika anteckningar baserat på vilken klav som används. För gitarr används klav, eller G-klav. Diskantklaven indikerar att linjerna representerar E, G, B, D och F. För att komma ihåg dem kan du lära dig den här vanliga minnesanordningen: Every Good Boy Does Fine. Mellanrummen representerar tonerna F, A, C, E. Detta är lätt för de flesta gitarrister att komma ihåg eftersom det är stavar ordet ansikte.

Ledgerlinjer används när en anteckning är för låg eller för hög för att passa på personalen. De utökar personalen utöver fem personalrader så att fler anteckningar kan noteras.

De sju anteckningsnamnen upprepas när du flyttar upp personalen. Följande bild visar tonerna som gitarr kan spela från låg E till hög E (vissa gitarrer kan spela ännu högre toner).

Övningssång: Mary Had a Little Lamb

Mary Had a Little Lamb är inte en cool sång om du inte lyssnar på Buddy Guy’s bluesiga version av den. Det är dock perfekt för att lära sig notation eftersom de flesta känner melodin. Eftersom jag ännu inte har förklarat hur man läser rytmerna på tonerna (hur länge jag spelar varje ton) gav jag ett ljudexempel för dig att testa dig själv. För det här exemplet kommer vi att spela låten på en sträng (den femte strängen).

När du spelar den här låten, märker du hur C-noten behövde använda en storbokslinje eftersom dess tonhöjd är för låg för att passa på personal. Lägg också märke till hur C-noten låter djupare eller lägre i tonhöjd än G-noten.

För att hjälpa dig att visualisera och spela låten, titta på det här greppbrädediagrammet för 5: e strängen (A-sträng). Kom ihåg att placera fingret bakom bandet för att spela noten.

En oavsiktlig förändring

Ibland behöver tonerna mellan de sju grundtonerna spelas. Oavsiktliga (skarpa, lägenheter eller naturliga) används för att indikera att du ska spela noten ett halvt steg högre eller lägre i tonhöjd. På gitarr betyder det att du spelar noten ett band högre eller lägre. Sharps (♯) indikerar att en ton ska spelas ett halvt steg högre. Flats (♭) indikerar att du ska spela noten ett halvt steg lägre. Naturals (♮) betyder att du ska spela noten som skriven utan några vassa eller platta. Detta är användbart eftersom oavsiktliga varar under åtgärdens längd (förklaras senare i den här lektionen).

Övningsövning: Användning av olyckshändelser

Denna övning visar hur du spelar oavsiktliga . Oavsiktliga slutar fungera när de når slutet på en åtgärd eller bar. Åtgärder slutar med vertikala linjer som kallas strecklinjer. Exemplet nedan har 5 staplar.

Oavsiktliga ändrar tonhöjd med ett halvt steg. Varje band på gitarren är ett halvt rörelsesteg.

För din bekvämlighet lade jag till ett greppbrädediagram över de fjärde strängnoterna. Lägg märke till hur G-flat och F-sharp är samma ton och hur G-sharp är samma tonhöjd som A-flat. Vid denna punkt, kom bara ihåg att de är samma anteckning. Anledningen till detta kräver inlärning av musikteori.

Knappar på tangenter

Ibland är alla oavsiktliga avsedda att hålla i ett helt musikstycke. I detta fall används en nyckelsignatur. Nyckelsignaturer varar tills en ny nyckelsignatur skrivs i musiken. Diagrammet nedan visar alla möjliga tangenter och deras namn. Återigen kräver orsaken till namnen på tangenterna att lära sig musikteori. Kom bara ihåg att de är namngivna efter anteckningsnamn.

Nyckelsignaturer berättar vilka anteckningar som är vassa eller plattade genom att sätta mitt på symbolen på linjen eller utrymmet för den anteckningen. Exempel: Nyckeln till F har
en platt på B-raden så att alla B-toner spelas som B-platt.

Övningsövningar: Använda nyckelsignaturer

Nyckelsignaturer är korta sätt att använda oavsiktliga i musik. De arbetar genom att säga något så här, ”Varje B-anteckning kommer att vara platt såvida inte ett misstag ändrar anteckningen.” Nedan följer två exempel som spelas exakt på samma sätt. Det ena är skrivet i tangenten C (inga skarpa eller platta i tangentsignaturen). Det andra skrivs i tangenten G (F-sharp i tangentsignaturen).

I följande exempel används anteckningar från både den andra strängen och den femte strängen. Ett diagram över den andra strängen tillhandahålls. Det femte strängdiagrammet ges tidigare i den här lektionen.