McMurray-test (Svenska)
McMurray-testet används för att bedöma närvaron av meniscal tårar i knäet.
På denna sida:
Bakgrund
Kliniska tester som används för detektering av menisk tårar ger varierande nivåer av diagnostiska parametrar inklusive känslighet och specificitet. MR anses vara det mest exakta diagnostiska verktyget för att upptäcka menisk skador medan artroskopi anses allmänt vara guldstandard 1. Av de fysiska undersökningar som finns tillgängliga för att testa för meniskpatologi anses McMurray-testet vara det kliniskt mest använda 2. En studie visade att Att kombinera Thessaly-testet med McMurray-testet förbättrar diagnostisk noggrannhet 3 medan en annan studie drog slutsatsen att kombinationen av dessa test inte ger en total förbättrad diagnostisk noggrannhet 4.
Procedur
Patienten lägger sig bakåt examinator ger varus- och valgus-stress utöver intern och extern rotation till patientens knä under passiv förlängning. 4,5:
- granskaren håller knäet och palperar ledlinjen med ena handen, tummen på ena sidan och fingrarna på den andra
- den andra handen håller sulan av patientens fot och verkar för att stödja lemmen och ge den erforderliga rörelsen genom räckvidd
- från maximal flexion, knäet förlängs passivt med inre rotation av skenbenet och varus stress knäet återgår till maximal flexion och förlängs sedan passivt igen, den här gången med yttre rotation av tibia och valgus stress
Intern rotation + varus stress = lateral menisk
Extern rotation + valgus stress = medial menisk
Testet är positivt om reproduktion av smärta, låsning eller klickning kan indikera en komprometterad menisk.
Bevis
Studier som undersöker diagnostisk noggrannhet, känslighet och specificitet har visat olika värden. En nyligen genomförd systematisk granskning rapporterade en diagnostisk noggrannhet mellan 56 – 84% 5. En prospektiv kohortstudie på 213 patienter fann dålig känslighet för mediala och laterala menisktårar på 48% respektive 65% 6. Omvänt specificitet för mediala och laterala meniskrivningar var hög , 94% respektive 86% 6. Det positiva sannolikhetsförhållandet för mediala och laterala meniscal tårar var 8 respektive 5 6.
Historia och etymologi
Testet beskrivs först 1940 av ortopedkirurgen Thomas Porter McMurray 7. Det ursprungliga testet har förändrats något med tillsats av varus och valgus stress 8.