Balansunderskott hos äldre vuxna kan uppstå genom åldrande, såsom åldersrelaterat förändringar associerade med det sensoriska systemet (vestibulärt, visuellt, somatosensoriskt) eller sjukdomar som cerebrovaskulär olycka, artrit, perifera neuropatier eller användning på grund av immobilitet. Balans upprätthålls när alla krafter som verkar på kroppen balanseras så att ett tyngdpunkt kontrolleras inom basen av stöd i statiska hållningar, under rörelse och när man svarar på yttre störningar. Normativa data är viktiga när man tolkar någon balans kunskapen om att en person eller grupp människor har sämre balans än en frisk person i samma ålder kan hjälpa till att identifiera och effektivt hantera balansproblem.

BBS är ett prestationsbaserat mått bestående av 14 artiklar och en maximal poäng på 56. Ursprungligen utvecklad för att bedöma balans hos äldre vuxna, antogs den därefter som ett fall-risk-förutsägelsesverktyg för äldre vuxna (även om studier har skiljt sig åt i det rekommenderade snittet) av poäng för fallrisk. BBS består av 14 funktionella uppgifter med ökande svårigheter, var och en poängsatt från 0 till 4 (0¼ kan inte utföra uppgiften; 4¼ uppgift utförs oberoende). Den maximala poängen på 56 indikerar inget i tandvårdsbalanssvårigheter.

”Timmat upp och gå” -testet (TUG) är ett enkelt, snabbt och allmänt använt kliniskt prestationsbaserat mått på nedre extremitetens funktion, rörlighet och fallrisk. TUG har studerats hos äldre kvinnor (kvinnor) testförfarandet för TUG är relativt enkelt. Ämnen uppmanas att stå upp från en standardstol (sitthöjd mellan 44 och 47 cm), gå ett avstånd på 3 m (markerat på golvet) i en bekväm takt, vända, gå tillbaka och sitta ner. Ämnen får använda rutinmässiga gånghjälpmedel och uppmanas att inte använda armarna för att stå upp. Ingen fysisk hjälp ges. Tiden för att slutföra uppgiften mäts med ett stoppur. Tidpunkten börjar med kommandot ”gå” och slutar när motivets rygg är placerat mot stolens baksida efter att ha satt sig ner.

Användning av lokala normativa data för den specifika populationen rekommenderas för en mer meningsfull tolkning av TUG-resultatet. Syftet med denna studie var därför att identifiera normativa data för TUG-test och bergbalansskala bland samhällsboende äldre vuxna. forskningen genomfördes 2014 på normativa poäng på berg balansskala minskar efter 70 års ålder hos friska samhällsboende. det var en systematisk granskning. Syftet med denna studie var att hitta Vad är medelvärdet för Berg Balance Scale för friska äldre som bor i samhället och hur varierar det med ålder? Grupp friska samhällsboende med en medelålder på 70 år eller högre som har genomgått bedömning med hjälp av Berg Balance Scale inkluderades. Genomsnitt och standardavvikelser för Berg Balance Scale-poäng inom kohorter av äldre personer av kn egen medelålder mättes. Den genomsnittliga poängen för Berg Balance Scale varierade från 37 till 55 av en möjlig maximal poäng på 56. Även om deltagare i åldern omkring 70 år hade mycket nära normala Berg Balance Scale-poäng, var det en signifikant nedgång i balans med åldern med en hastighet på 0,7 poäng på 56-punkts Berg-balansskala per år. Man drog slutsatsen att friska äldre med samhällsboende har blygsamma balansunderskott, mätt med Berg Balance Scale, även om balanspoäng försämras och blir mer varierande med åldern.

Studien genomfördes på ”Timed Up and Go” -test: Ålder, kön och kognitiv funktionsnedsättning stratifierade normativa värden hos äldre vuxna ”2017. Syftet med denna studie var att fastställa normerade data för” Timed up and Go ”-test (TUG) samhällsboende äldre vuxna stratifierade baserat på kognitiv status, kön och åldersgrupper. Totalt 2084 samhällsboende äldre vuxna från våg I och II rekryterades genom en slumpmässig samplingsmetod i flera steg. TUG utfördes med standardprotokollet och poängen stratifierad baserat på med och utan mild kognitiv svikt (MCI), kön och i 5-års åldersgrupper från åldrarna ”60-talet till” 80-talet. 529 (16%) deltagare identifierades för att ha MCI. beskrivande analys visade deltagare med MCI, kvinna en och äldre i ålder tog längre tid att slutföra TUG, jämfört med män med MCI i alla åldersgrupper med undantag för vissa åldersgrupper. Dessa resultat antydde att MCI måste tas i beaktande när man testar äldre vuxna med TUG, förutom ålders- och könsfaktorer.

en studie om ”Berg balansskala” och ” timed up and go ”Diskriminerar mellan fallare och icke-fallare, hos personer med flera S. Olika cut-offs har använts för BBS.Med en avgränsning vid > 44; hög specificitet (90%) men låg känslighet (40%) hittades. Att använda ≤55 som cut-off gav hög känslighet (94%) men låg specificitet (32%). TUG har inte visat diskriminerande förmåga. Syftet var att undersöka diskriminerande giltighet för BBS och TUG; fallare mot icke-fallare och förutsägbara egenskaper med tidigare föreslagna avskärningar. Data från tre prover av PwMS (n = 220) med obalans användes. Testning utfördes av erfarna fysioterapeuter. Deltagarna klassificerades som fallare eller icke-fallare. Mann-Whitney U-test och ROC användes. BBS-median för fallare var 45 poäng (n: 108) och för icke-fallare 50 poäng (n: 99). TUG-median var 17,5 sekunder (n = 108) för fallare och 13,2 sekunder (n = 99) för icke-fallare. BB: Använd > 44 poäng som avskärning korrekt identifierad 51% av fallarna och 37% av de som inte faller. Användning av ≤55 korrekt identifierade 96% fallare och 15% icke-fallare. TUG: En cut-off (19,34 sekunder) valdes genom att maximera summan av känslighet och specificitet vilket resulterade i känslighet vid 70% och specificitet vid 43%.

Susan W Muir et al. genomförde en studie 2008 om användning av Berg Balance Scale för förutsägelse av flera fall hos äldre i samhället. det var en framtidsstudie. Syftet med denna studie var att undersöka den förutsägbara giltigheten av Berg Balance Scale (BBS) för tre typer av resultat – varje fall (1 fall), multipla fall (2 fall) och skadliga fall genom användning av känslighet, specificitet, mottagaregenskaper (ROC) -kurvor, area under kurvan och sannolikhetsförhållanden. Ett urval av 210 samhällsboende äldre vuxna fick en omfattande geriatrisk bedömning vid baslinjen, som inkluderade BBS för att mäta balans. Data om potentiella fall samlades in varje månad under ett år. De drog slutsatsen att användningen av BBS som en dikotom skala för att identifiera personer med hög risk för att falla bör avskräcks eftersom den inte identifierar majoriteten av sådana människor. Den förutsägbara giltigheten för denna skala för flera fall är överlägsen den för andra typer av fall.